Här kan du läsa lite mer om våra hundar.
Sorterade i åldersordning, äldst går först... :)
My
My S55859/95
Född 19950905
e: Fanny S46711/93
u: Snowtrails Devil S62862/86
Uppfödare: Jens Wickström, Rätan
Höjd: 51cm Vikt: ca16kg
My är alltså en liten Husky.
My är endast utställd på senare år, i veteranklass och där har hon fått fina resultat. 2st CK på SPHK utställning. I Simmatorp -09 som 14-åring fick hon CK, blev reservplacerad i bästa tikklass, blev BIR veteran samt BIS veteran. Två år tidigare blev hon även då BIS-veteran i Simmatorp. Hon ställdes -09 på rasspecialen i Bjursås och blev där BIM veteran med HP. Som 14-åring har hon fått omdömen som ungdomliga rörelser, utmärkt kondition, utmärkt temperament m.m.
My var min första Siberian Husky. Hon kom hit när hon var 1,5 år gammal. Och nu har hon fyllt 14år! My har alltid varit fantastiskt snäll och energisk! Nu på äldre dar är hon väldigt pigg för sin ålder och busar runt med barnbarnen varje dag. Hon är väldigt omhändertagande: älskar att ta hand om valpar, små hundar och barn. Hon var en väldigt hjälpsam mormor när barnbarnen föddes och har fått vara med och sköta och fostra de små. När hon själv blev mamma fick hon bara en valp som överlevde, vi var tvungna att göra ett kejsarsnitt pga att en valp satt fast, denna valp levde bara ett dygn och då var det bara en valp över och hon bor fortfarande kvar hos oss. My skötte sin dotter exemplariskt och skämde gärna bort henne. Hon är fortfarande med och ser till att hennes dotter sköter sig och mår bra. My är alltså mamma till Maja
My är fortfarande med och arbetar i spannet på kortare turer. Hon får vara med så länge hon själv vill. Och hon älskar det lika mycket nu som hon alltid gjort! Även om hon nu självklart inte är lika stark och linorna slakar ibland, men springa kan och vill hon!
Manta
Manta är ej registrerad, Född: 19970720
Höjd 51-52cm Vikt 17-18kg
Manta flyttade hem till mig som hund nr.2. My klarade inte av att vara ensam, så då behövde vi en till. Manta är ej registrerad men uppfödaren till henne sade att hon är en siberian husky, hon ser ju helt klart ut som en, men helt säker kan man ju då inte vara... Hennes mamma träffade vi och hon var av "dragtyp" pappan påstods vara av "showtyp" importerad från spanien och den stamtavlan hade inte kommit med.
Manta är en lite grövre modell och coolare än de andra. Hon har alltid varit lite "halvslö" och nu på äldre dar är hon det verkligen. Hon gillar lugna övningar och vill inte vara med och dra i spannet längre, det slutade hon med för några år sedan. Hon tröttnade på att de andra hundarna hela tiden tjatade på henne om att hon måste springa fortare. När vi drar fram alla grejer och alla andra hundarna står och skriker av glädje så går hon in i kojan och lägger sig...
Manta gillar promenader där hon får lukta på vad hon vill i lugn och ro. Hon älskar att plocka bär av alla sorter. Hon är den enda som man kan ha med sig när man skall plocka blåbär, man binder upp henne i ett träd och så ligger hon där snällt och äter blåbär bland alla ris, då stortrivs hon! Hon är oxå den enda som man lugnt kan ta med ut med små barn i en pulka bakom henne, det tycker hon är alldeles lagom jobbigt dragarbete. Man behöver inte springa och man får stanna och lukta på det man vill...
Kirganiks Birk = Isak
Kirganiks Birk S38465/99,
Född:19990604
e: Majas Polarhundar Grey Bear, S42624/95
u: Kamtjatka´s Tosca, S26171/95
Uppfödare: Carina Sandberg, Strängnäs
Höjd: 59-60cm Vikt: ca25kg
Kallas för "Isak"
Isak är sparsamt utställd pga att han skadade sitt knä och därför har ett annorlunda rörelsemönster numera. Han hann få fina resultat på SPHK utställning med CK och placeringen 2a och 3a i bästa hanhundsklass.
Isak flyttade hem till oss när han var 4 år. Isak är pappa till Maja.
Isak är en riktig "gosegubbe". Han älskar att bli klappad och gosad med. Gosigare hund får man leta efter... Man skulle lätt kunna sitta en hel dag och klappa honom
utan att han tröttnar.
Isak är fantastisk snäll mot alla. Ibland är han "så snäll så han är dum": flera gånger har andra hundar gjort utfall mot honom (andra hundar har ofta problem med hans isblå ögon som gör att det ser ut som att han stirrar), Isak bjuder då upp till lek istället... När Isak blev morfar och barnbarnen blev så stora så att de började gå omkring, så ville han inte gå om de stod ivägen utan stod snällt och väntade tills de flyttade på sig. När valparna började äta riktig mat och kom fram till morfars matskål då flyttade han på sig och lät valparna sno hans mat... Han är lika snäll mot människor, skulle aldrig få för sig att göra något dumt. Vi har haft småbarn på besök som har dragit honom i både öron och näsa innan matte och husse sett något, och han säger inte ett ljud.
Isak bor alltid inne hos oss i huset. Det gör han pga att han slet sönder sitt ena bakknä i nov.-06 (vi vågar efter det inte ha honom ute utan uppsikt ifall han skulle busa runt och stuka sig, så kompisarna får komma in till honom i huset istället, då går det lite lugnare tillväga). Det som hände var att vår Malamute lade sig på Isak, och då låg knäet i en dum vinkel, så korsbanden gick av och ena menisken slets sönder. (Knäet var inte alls slitet utan det var kraftigt våld mot knäet som orsakade skadan.) Det har varit en lång resa med att få ordning på knäet. Han är opererad 4-5ggr, han fick en mycket ovanlig biverkning av operationen som tidigare inte har hänt i Sverige och som är väldigt ovanlig i hela världen. Så det har varit mycket kämpande för att få honom smärtfri. Isaks journal är väldigt tjock och den har varit med på konferenser som ortopeder har, så han har bidragit med kunskap i veterinärvetenskapen. Vår veterinär sade "Isak är ett bra exempel på hur det kan vara när det är som jäkligast och hur bra det kan blir när man inte ger upp". Isak har inte haft ont i sitt knä på lång tid nu. Han har varit med om mycket sjukgymnastik, vattenträning, stretching och massage. Detta kommer vi att fortsätta med under resten av hans liv för att han skall vara så jämnt musklat som möjligt och förhoppningsvis slippa andra skador. Tyvärr får inte Isak vara med och dra i spannet längre, det blir för explosivt för hans knä. Innan han skadade sig var han en stark och snabb draghund med mycket vilja, m.a.o. riktigt duktig.
Isak är kompis med våran katt "Flora", katten bestämmer... De leker och har skoj tillsammans och är fantastiskt goda vänner. De har en egen lek som de leker nästan varje dag: Isak är uppe i sängen och hoppar runt och skäller, Flora sitter på golvet och hoppar upp med jämna mellanrum och smäller till honom med framtassarna, det hela brukar avslutas med att de leker jaga ut i vardagsrummet med Isak först och Flora efter... De kan hålla på så i upp till en halvtimme... :)
Hästarna vill han alltid hoppa upp och pussa på mulen... :)
Isak är en väldigt glad och positiv kille trots allt han varit med om. Han är glad jämt och trivs faktiskt med att bo inomhus som ensam hund, väldigt ovanligt för att vara Husky. Han tuggar inte sönder något. Jag hade bakat bullar en dag och tänkte mig inte för utan åkte hemifrån en stund med alla nybakade bullar ståendes på köksbordet. Tro det eller ej men alla bullar stod kvar på bordet när jag kom hem. :)
Arctic Trail´s Myrmidon = Molle
Arctic Trail´s Myrmidon, S49509/2003 Född 20030729
e: Souldark Del Biagio, S38877/2002
u: Arctic Trail´s Lilla Åskan, S43758/99
Uppfödare: Therese Björklund, Fagerfjäll
Höjd: ca 64cm Vikt: 38-40kg
Kallas för "Molle".
Vår enda Alaskan Malamute.
HD = grad A
AD = UA
Ögonlyst UA
Molle är flitigt utställd med många fina resultat. Han är fullcertad, dvs han har 3 cert: 2st på SPHK utställning och 1st på SKK utställning. Han har ett svenskt CACIB. Han har flertalet CK och placeringar i bästa hanhundsklass både på SPHK och SKK utställning. Han har både BIR och BIM placeringar.
Molle är en snäll och gó krambjörn. Älskar att stå upp och kramas, med frambenen runt midjan på husse eller matte. Han är en riktig "bäbis" fortfarande, är väldigt lekfull, pigg och glad. Han älskar bollar. Han har en boll i hundgården som han alltid hämtar när man kommer dit, han lägger bollen vid fötterna på en så att man kan kasta den eller så springer han runt med den i munnen och vill att man skall jaga honom... När man skall städa hundgården är det ofta som han tar bollen och springer uppför backen, lägger ner bollen och putter ner den mha nosen till matte/husse, då vill han att man skall kasta upp bollen till honom så att han kan putta ner den igen.
Något annat som Molle älskar är att bada. Inte i sjöar och bäckar eller äckligt vatten. Nej, det skall vara med varmvatten och schampoo! Och sedan upp på trimbordet och kammas och torkas, det är såååå skönt! Konstigt, men sant!
Han älskar oxå att åka på utställning och att visa upp sig i ringen. Ibland älskar han det lite väl mycket och vill helst galoppera istället för att trava. Det har varit ett bekymmer men det fungerar bra numera om han får gå först, om han måste springa bakom någon så tror han att det är tävling om vem som är snabbast och då blir det gärna galopp. Men hellre att han tycker det är för kul än tvärtom...
Molle är även en hjälte, han har räddat livet på flera hundar som han har lämnat blod till. Molle är enligt veterinären den bästa blodgivare de någonsin har haft. Han älskar att åka till veterinären och hoppar av glädje och pussar alla han kan. När han kommer upp på undersökningsbordet blir han helt stilla och bara samarbetar. Det är som att han vet att han gör en god insats.
Molle är flockledaren bland hundarna, de andra ser honom lite som en "livvakt". Han är trygg och stark. Om Molle skäller på något, då förstår de andra hundarna att det är något viktigt (t.ex. älgen eller räven) så då vaknar alla till... :) T.o.m. katten som bor inne reagerar och börjar morra när Molle skäller, men inte om de andra hundarna låter. Molle är självklart rolig att leka med oxå, valparna ser nog honom som sin lekfarbror.
Molle är fantastisk i spannet. Han har alltid varit otroligt stark och arbetar med mycket stor glädje och dragvilja. Och eftersom han alltid drar tillsammans med Huskys så har han oxå blivit snabb. Han tror nog att han är en husky och det är väl inte så konstigt eftersom han bara bor ihop med sådana. När vi åker iväg på utställning/träff så tycker han inte att de andra Malamuterna är så intressanta men Huskyna däremot, de spanar han in med glädje.
Maja
Maja, S49883/2004
Född 20040708
e: Kirganiks Birk, S38465/99
u: My, S55859/95
Uppfödare: egen uppfödning
Höjd: 53cm Vikt: 18-19kg
HD = grad A
AD = UA
Ögonlyst UA
Maja är flitigt utställd med fina resultat. Hon har erövrat 2 cert, 1st på SPHK utställning och 1 st på SKK utställning. Hon har ett flertal CK och placeringar i bästa tikklass, framförallt på SPHK utställning där hon även har blivit BIR. Fotot ovan med rosetter är från Simmatorp där hon -09 fick CK och blev 2a i bästa tikklass (mao en placering från det 3e och sista certet...).
Maja är mamma till en valpkull på fem valpar (e: SUCH NUCH Canis Major Sirius) som föddes 20090318. Från den kullen har vi själva behållit en hane och en tik (Merkurius o Mellie).
Maja är fantastisk på så många sätt. Hon är en väldigt mångsidig Husky, mycket tack vare att hon är så kontaktsökande och lättlärd. Hon har gått flera kurser tillsammans med matte: Kantarellsök, kravinkallning, 3ggr tävlingslydnad o freestyle. Hon älskar att lära sig nya saker, framförallt saker med fart i. De moment i tävlingslydnaden som hon lärde sig snabbast var inkallning och hopp över hinder för där får man ju springa... :) Freestyle tycker hon är häftigt för där får man hoppa och få godis för det... Maja går lätt att kalla in när hon är lös, även när det kommer vilt och annat spännande. Jag klickertränar Maja och sedan jag började med det så lär hon sig ännu snabbare.
Maja är även väldigt snäll, social och vänlig. Både med människor och hundar, skulle aldrig hitta på något dumt. Hon var en fantastisk mamma, skötte sina valpar exemplariskt och tyckte att det var helt ok när folk kom på besök för att beundra de små.
Maja är en duktig draghund, mycket dragvilja och är snabb och fokuserad. Hon går som ledarhund. Hon är lätt att spänna för, jag platssätter henne och sedan sitter hon snällt kvar tills hon får kommando att starta och då blir hon som en kanonkula.
En sådan Husky som Maja är det inte säkert att jag någonsin får igen, hon har alla egenskaper jag söker hos en Husky. Man känner sig väldigt lyckligt lottad över äran att få ha en sådan hund! :)
Merkurius & Mellie
Syskonen bus i familjen. Majas barn födda 20090318. Pappa är Annika Gustafssons SUCH NUCH Igais Tassar Canis Major Sirius. Fem valpar blev det varav vi behöll två själva. På bilderna nedan är de 2 respektive 5 mån gamla. Mer individuell fakta finns nedan.
Merkurius
Merkurius, S32228/2009
Född 20090318
e:SUCH NUCH Igais Tassar Canis Major Sirius, S11139/2002
u: Maja, S49883/2004
Uppfödare: egen uppfödning
Merkurius är utställd som valp med fina resultat. På sina fyra första utställningar fick han HP varje gång. Av de utställningarna var 2st SPHK utställningar: på SPHK:s utställning i Simmatorp blev han BIR valp och BIS2 valp, på rasspecialen i Bjursås blev han 2:a bästa hanvalp. Han har tycker det är kul att ställas ut och få all den uppmärksamhet det innebär.
Det var inte planerat från början att vi skulle behålla Merkurius (vi skulle bara behålla en tik). Men Merkurius hade bestämt sig för att han skulle stanna kvar. Han fjäskade in sig och blev snabbt mormors och morfars favorit. Han gjorde precis vad vi bad honom om. När Melker skulle flytta sprang Merkurius in under sängen och gömde sig, det har han aldrig gjort förut, han är otroligt social. Han kom inte fram förrän Melker hade åkt. Han visade då tydligare än någonsin att han absolut inte skulle flytta någonstans. Så han fick stanna kvar och det ångrar vi inte en sekund!
Han är en riktig glädjespridare, ett härligt energiknippe och gillar att "prata" mycket. Han ger oss nya skratt varje dag, hittar alltid på nya upptåg! Han är helt enkelt fantastiskt glad precis hela tiden, har inga bekymmer och älskar allt och alla! Han gillar att stoppa i sig konstiga saker, men sånt brukar ju växa bort... Vi har redan tillbringat en helg hos veterinär men tack o lov slapp vi operera. Han är så snabb när han stoppar i sig saker så man hinner inte se nåt. En dag när han var ca 4mån hade han precis kommit in i huset och så gick han och hostade, vi förstod inte varför tills han kräktes upp en nalle ca5x10cm stor, hel och otuggad... Det har vi skrattat en del åt nu i efterhand.
Ända sedan han var 3v har vi sagt att han kommer bli en väldigt energisk hund och det stämmer verkligen. Han kommer att bli ett mycket bra tillskott i spannet.
Mellie
Mellie, S32229/2009
Född 20090318
e:SUCH NUCH Igais Tassar Canis Major Sirius, S11139/2002
u: Maja, S49883/2004
Uppfödare: egen uppfödning
Mellie är utställd med fantastisk kritik från alla domare. Tyvärr är hon lite feg när domarna skall ta på henne, därför har hon bara fått ett HP av fyra utställningar. Hon har egentligen fått bättre kritik än brorsan, och är lätt att springa med i ringen och ställa upp men hon gillar tyvärr inte när domaren skall ta på henne.Hon har fått omdömen som t.ex: championkvalitet, har allt man kan önska sig, kommer att bli en stjärna.
Vi jobbar på den mentala biten och det går sakta men säkert framåt. Vi har tänkt mycket på vad som kan ha orsakat detta, det kom så plötsligt. Vi har kommit fram till att det uppstod efter den andra vacc.sprutan, hon fick nog för sig något där plus att spökåldern dök upp... Vi har gått valpkurs och där gjorde hon stora framsteg. Vi skall som nästa kurs gå på ringträning med klicker. Jag har aldrig haft en hund som har varit på detta sätt innan, har alltid varit tvärtom att man har fått dämpa dem så att de inte hoppar upp och pussar ihjäl folk... Så nu lär man sig mycket nytt.
På hemmaplan med oss och de andra hundarna är hon lika trygg som alla de andra hundarna är. Hon bestämmer över brorsan och han är inte så bekymrad över det. Mycket bus och lek blir det oxå hela dagarna. Hon härmar gärna mamma Maja och Maja skämmer nog bort henne lite oxå... :)
Om man bortser från hennes nuvarande feghet så är hon väldigt lik sin mamma både till sätt och utseende, det var därför vi snabbt kände att hon skulle stanna hos oss! Som liten valp var hon väldigt duktig på att klättra, likt sin mamma, Mellie var först ut ur valplådan & först upp i sängen & först upp i soffan... Hon var, också likt sin mamma, en väldigt okomplicerad och obekymrad valp.
Mellie är verkligen "mattig", söker hela tiden kontakt med matte. Hon är väldigt uppmärksam och lättlärd, vi tränar in flera lydnadsmoment och hon imponerar på matte med att lära sig väldigt fort!
Mellie kan nog bli en bra ledarhund tillsammans med sin mamma Maja, bara hon blir tuff nog, smartheten finns där i alla fall!
Att hon dessutom är så otroligt söt är ju bara en bonus! :)